Jag ska nu berätta en liten historia om den 24 april 2008.

Allt började med att jag for iväg till tuppsala för att lämna in någon som skulle kunna liknas vid ett cv för eventuellt kunna få ett jobb.
Det var det första cv jag någonsin skulle lämna, personligen till någon, och jag måste säga att jag hade ganska höga förväntningar på det hela.
Han hade ju dagen innan sagt att det var bra om jag kom in så att vi skulle hinna att sätta oss ner och prata lite.
Jo, man tackar.

Jag hittar stället, efter lite om och men, och får först vänta på att killen (som jag tror) jag ska lämna cv't till ska snacka klart i yuppienallen.
Det tog ju sin tid, och när han väl babblat klart om hur otroligt bra han var så kunde jag göra mitt move.
Jag hann knappt säga hej innan han frågade om jag jobbat som servitris förut, vilket jag ju var tvungen att säga nej till. Han frågade yttligare en gång om jag var säker på om jag inte jobbat som servitris.
Nej nej, jag hade aldrig jobbat som det tidigare.
Därefter frågade han om han kunde få mitt cv, så skulle han titta på det senare, med alla de andra som  han redan fått in.

Faaast, i själva verket tänkte  han: "Okej, men då kan jag ta ditt cv, så kan jag torka mig med det i röven sen när jag ska gå och skita, för jag har slut på toapapper."
Jaha, suckade jag och fick reda på att han kaaanske, skulle ringa sen, så kaaanske, man kunde få provjobba.
Om man gav honom en avsugning, på eget initiativ.

Jag gick där ifrån, skrattades inombords, för det hela hade liksom känts så patetiskt.

Jag hastade sedan ut till Lovön där jag skulle möta upp med min syster, bli iklädd lite snyggare kläder för att sedan åka tunnelbanan in till stan.
Närmare bestämt GRÂND HOTEL.

Klänningen det först var tänkt att jag skulle ha avslog jag ganska snabbt själv eftersom 1. Mina tuttar för för stora och 2. Mina axlar för breda.
Så istället blev det den figursydda kjolen för 700 kr på halva priset.
En J-LO röv senare och en svart ganska söt överdel på det så satt vi på tunnelbanan och pratade om saker jag inte längre minns.

Vi blev lite sena, men som ordspråket : "Fint folk kommer alltid sent" brukar säga.
Det tog inte lång tid förrän de första människorna hade kommenterat min "KO" och började gasta om att det var tvunget att ta kort på den sen och placera bilden i medlemstidningen.

Efter att Elin hostat igenom en repetition så satt vi snart på "verandan" och åt Wallenbergare med människor jag inte kände.
Jag kunde inte låta bli att känna mig en smula missplacerad.
Där satt jag, arbetslös, en smula värdelös och det enda folk visste mig som var att jag var; Arla-Elins syster.

Vid 14.00 började kalaset: "Guldkon".
Det skulle föreläsas och det skulle delas ut 5 stycken gyllene kor till företag som gjort ett bra arbete gällande mat och miljö.

En av föreläsningarna var riktigt intressant OCH rolig.
Det är inte ofta en föreläsning fyller båda de kraven.
Jag kan inte riktigt säga vad mannen talade om, för han talade väldigt fort och väldigt livligt om allt mellan himmel och reklam, men han gav mig något att tänka på, och det var egentligen det enda han ville.

Utdelningen vad som utdelningar brukar vara, tråkig.
Några grät, några såg trötta ut, några skrattade och jag gäspade.
Hela temat på "tillställningen" var ekologi, som ligger heeelt rätt i tiden.

Så småningom, efter att jag inte längre kunde hålla räkningen på hur många som antingen filmat, fotograferat eller för den delen bara kommenterat min ko så var det dags för den omtalade middagen i spegelsalen.

Jag och Elin hade inte blivit placerade vid samma bord,
Jag satt så långt bort från allt som man bara kunde komma, med människor (läs tanter och gubbar) jag inte kände.
Mitt emot mig satt en man, som först bara stirrade.
Och vid min sida satt en kvinna, som dirket skakade hand och frågade; vart jag jobbade någonstans?
"ingenstans", sa jag, "jag är Elins syster".
Det kändes lite dumt sådär direkt efteråt, och det tyckte väl hon också, för efter det vände hon sig åt andra hållet och pratade typ inte mer med mig den kvällen.

På menyn stog det att det serverades fina saker, vilket i kort skulle kunna beskrivas; Jag förstod inte vad det stog, för det var sååå fint.
Maten var ljuvlig.
Eller, ska jag vara ärlig, så förstog jag inte riktigt vad det var jag åt, eller vad det för den delen smakade.
Men jag antar att det är så det ska vara när man äter fin mat som någon annan betalat för.
Men gott var det.

Jag måste ju också berätta om damen som satt snett framför mig, som första delen av middagen jämrade sig över att de ställt bröden på fel sida om deras tallrikar på den raden som hon satt, vilket resulterade i att hon var tvungen att flytta på alla.
Jag fnissade bara lite.
senare jämrade hon sig över att det inte gick att få tag på några kålrötter när man behövde det och om man mot all förmodan skulle finna en så var det i själva verket någonting annat som bara var felmärkt.
Så hade det varit för henne här om veckan och då hade hon varit tvungen att CYKLA enda ner till Solna för att finna det hon skulle ha till fläskläggen. Kan ni förstå?

Middagen erbjöd även underhållning.
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om den första underhållningen.
Där kom två upppumpade bimbos in (The Divas, eller vad de kallade sig för) och vrålade till gamla karaeokehits.
De flesta satt och kollade åt något annat håll och vred sig av obehag, så även jag.

Efter dem följde lite komik från ingen mindre än Johan Glans.
Jag Skrattade en del. Det var faktiskt ganska kul. Men jag skrattade mer åt damen med kålrotsproblemen eftersom hon grät. Grät av lycka.

Slutligen stormades schenen av 3 unga herrar. EMD.
Idol-Danny, Idol-Erik och Idol-Mattias.
Tanterna blev som smör och smälte bort i Grând Hotals röda stolar.

Kvällen summerat: Helt klart, kalaskul.
Trots mannen som satt framför mig och inte mindes något jag sa.

När gamlingarna fick tillgång till den öppna baren begav sig jag och Elin hemmåt. (Det var nog säkrast så)
Där det hade varit babyboom (hemma alltså) .
Fjällan fick (som jag beställt), en Fjällkofleckvieh kviga.
Och Ett av stona i stallet hade fött ett sockersött fux-sto-föl, som fick mig att tänka tillbaka på när Sessan föddes.

Klockan två var jag hemma. Där satt Staffan och skakade framför google, eftersom han inte kunde gå och lägga sig efter någon kass skräckis.

Det var allt.