Ångest är en skön och värmande dusch. Det vet väl vem som helst. Jag duschade idag. På kista. Där går man, med igenväxta ögonbryn, oborsta tänder, blek sjuk hy, ett enhörningshorn till finne i pannan och oborstat hår med en 10 cm lång utväxt i och känner att en burka inte skulle varit fel just då. Det finns få saker som får mig att må så missorabelt som gallerior, eller, bara områden med många klädaffärer på. Jag får ett mindervärdeskomplex som inte är av denna värld, och vill bara springa in på närmsta handikapptoalett och klippa hål o den medhavda icakassen och dra den över eländet.

Jag kanske överdriver lite. Men jag mår verkligen inget vidare av att se alla välklädda, uppsminkade, pumor med välplanerade frisyrer passera förbi mig.
Jo tack, jag trivs ute i Almunge, där jag slipper jämföra mig som rena rama Hitlern under judeskörden.
J A G  V I L L  T I L L B A K A till skogen och kossorna där ingen bryr sig över hur mycket koskit som sitter under mina bortbitna naglar, tänkte jag för mig själv. Dä ska va gött och leva... annars kan dä kvitta. Det enda som egentliegn betyder något, utöver mig själv, är vad du tycker, du och ingen annan.

Dagen bjöd på fika, bio > svarta nejlikan, och ett vanärat japan > sushi i Brommaplan.
Det var trevligt med lite kvalitetstid med de som avlat fram mig någon gång i september 1986, vänta, radera, det där är sånt man inte vill tänka på.  

Nåväl. Det är väl kanske inte alltid man är så jävla ful.