Min kära mor.

Tack mor. För att du delar mina åsikter. För att allt det jag har kommit till insikt om inte bara varit utav vrede, eller något jag inbillat mig, utan att det faktiskt var så.
Tack för att du inte sa något, utan att du lät mig lära min läxa. Tack för att du säger vad du tycker nu, om vad du tyckte då. Tack.

Allt var ett helvete. Och det vet vi.

Och mamma, tack för idag. Det var trevligt att prata, även om det inte varade allt för länge. Men det var något jag har saknat.
Jag älskar dig mamma, och pappa också, så klart, oavsett vad någon annan tycker.


Men shit!

Var det allt ni kunde komma med?


Ju mer man tänker, ju mer inser man att det inte finns något enkelt svar.

Vem är du? (vem är jag, velande charader):
Kryssa här

E-postadress:

URL:

I denna ruta finns det plats för just dina åsikter:

Trackback