Hur kan det komma säg att det känns som om det fortfarande är förbjudet. Som om det alltid varit det. Jag kan komma på mig själv med att känna mig som, en stalker. Vem vill känna sig som det? Och det enda jag vill är att titta lite. Men så vänder jag mig bort, för det känns som om att jag redan tittat för länge.
Hur kommer det sig, att jag känner så här? Jag älskar att titta på dig. Känns som att jag skulle kunna stirra mig till fördärvet och jag kan bara inte förstå, hur, en människa kan fånga all min uppmärksamhet på det viset.

Det är inte min mening att verka besatt. Men om nu fallet är så, så kan jag inte annat än att be om ursäkt, och säga, jag ska bättra mig, om det känns jobbigt. Jag tror inte att du tycker det, men ibland kan jag känna mig jobbig, bara pga det. Pga mig själv. Det är inga signaler du ger mig, det är signaler jag ger mig själv. Gud så förbannat vacker du är. Kan du inte förstå. Det är jag som är lyckligt lottad. I ett rum av hundra människor, tusen människor, tiotusen människor, är det bara dig jag har ögon för.

Nu ska vi ut och köra häst, sen ska vi ut i skogen och plocka svamp. Bara du och jag. Jag älskar dig.