ännu en tidig morgon. som jag gick upp alltså. kanske inte så jätte tidigt, men så länge man känner sig däven så anser jag att det är för tidigt för att gå upp. i detta fall 07.00. min sängkamrat låg inte vid min sida. någon hjärtlös själ hade stängt in henne i köket i natt. obegripligt! hur kan man göra så? mot mig, mot henne?! denna morgon var inte som alla andra mornar. när jag gick in för att snyta mig på toaletten möttes jag av en i högsta grad oangenäm odör. tarmuttömning. jag hörde mig genast för om vem som faktiskt uträttat sina behov nu på mogonen och lämnat denna oinbjudande doft inne på toan. ingen ville känna sig vid. inte heller jag. när så väl mor spatserade in på toaletten uppmärksammade även hon precis samma obehagkänsla som jag precis erfarat . hon visste precis vem hon skulle angripa. ingen mindre en moi. vilken kalldusch! hon sa att det inte kunde vart någon annan än jag. vilka oberättigade anklagelser. eftersom elin inte tog mig i försvar fick jag helt enkelt göra det själv. jag rättfädigade mig genom att säga att det omöjligtvis kunde vara jag eftersom jag i detta då var i behov av en toalett (milt uttryckt). mamma lät anklagelserna fortgå. hon påstog att jag måste skitit bakom badkaret. men hallå?! jag fick helt enkelt ignorera min onda mor. det var det enda som fungerade. 

helgen var skoj. fredagen bjöd på bio, eragon. en lagom klyschig bögrulle. RIDER. lilla eragon kunde inte råför sin mörka målbrottsgång. jag är faktiskt 17. gav ett par skratt, och jag somnade inte, så det måste ju trots allt blivit ett någotsånär gott betyg på underhållningsskalan. efter bion gick vi genom det snöoväders angripna uppsala hem till staffans bror, där vi drog igång kareoken. vilket misstag. jag var då tvungen att visa vad jag gick för. knöligt. staffan var lite i gasen. han ville ju höra hur min sång lät. det ville inte jag.  sillmjölken tappade tämligen hakan i golvet när jag lite halvfalskt började skråla till ashlee simpsons, pieces of me. han trodde tydligen inte att det skulle låta sååå bra - frågetecken. stackars staffan var helt knäckt. han kände sig mindervärdig då jag drog hem den storartade segern efter den andra. moahaha. 1-0 till mig. men shi fick jag. söndagen till ära drog staffan fram dansmattan. ack så dålig jag var. jag blev mäkta besviken på mig själv. och min "dålig förlorare känning", var inte längre någon känning, utan i högsta grad i full gång. staffan tvingade mig gång på gång att fönedre mig själv, och han fick sig nog mer än ett gott skratt. 1-1.
 
längtar till nästa helg. undrar om jag kanske kan få revansch?! tills dess är det plugga, plugga, plugga. fysik ikväll. ett måste.
oj. programhnteringen är slut. och jag har inte gjort ett skvatt. piiinsamt :P