jag hade något bra ett skriva. men blodsmaken i munnen förtär mitt så medelmåttiga sinne för att skriva. men vad spelar det för roll nu? ångest. jag har ångest för att jag inte gjort det jag borde. jag har ångest för att jag inte räcker till. jag har ångest för att jag vill leva så mycket mer. jacks plågande ångest, pinar mig. heureka." jag har funnit det". källan till min ångest. och inte helt oväntat är det min fysik b bok.

att det ska behöva vara på detta vis. jag vill vara så mycket mer. så mycket mer än vad jag tror att jag någonsin skulle kunna vara kapabel till att vara. ibland. undrar jag. om det alltid kommer vara så här. mindervärdeskomplex och så. gör mig till mer! jag hatar den här jävla känslan. det är just därför jag tänker lägga ner den. för jag råkar har världens underbaraste kille på undervåningen. och han gör mitt liv helt sjukt kul och underbart.

jag vill nämna en grej till innen jag trycker på knappen "spara & publicera". nämligen förkylning. vä. hata. min tunga får som vanligt ta den så sköna skiten. allt sedan den där sommaren för snart 5 år sedan, då någon herpes infekerad eller gud vet vad smittade mig med något djävulsvirus. min tunga är inte sig lik sedan dess. läkare nästa. nja nja, kanske inte så illa. men allt sedan den veckan, på gotland, har jag haft problem varje gång jag blir förkyld. suck. alla som bär på någon skit borde bli självlysande eller något i den stilen. jag skulle dyrka den uppfinnaren som kunde genmodifera mänskliga gener så att alla som bar på jobbiga närkontakt smittande sjukdomar blev självlysande. för det är ju trots allt på kvällen man brukar springa på dessa rötägg. värt att tänkas på.


tack för mig