det är förvånadsvärt hur nyttig man känner sig i magen efter att ha inmundigat 1 kg kalsone. hela kroppen själver av den där övermättnadskänslan och man vet inte om man ska spy, eller gråta. i mitt fall nöjer jag mig med en min av avsmak. jag satt i all min ensamhet på solnas förmodligaste sjabbigaste restaurang, (där mer än hälften av de som kom dit var antingen stammisar eller uteliggare) och lyssnade på en samling låtar framförd av ingen mindre än carl-Johan vallgren. tidvis höll jag på att sätta halvråa skinkbitar i halsen då låtarna inte var helt rumsrena eller för den delen etiska. 
jag vill uppmärksamma fyra låtar. den första heter påpassligen  "rasistens klagan", och jag vill poängtera att dom tydligen inte är rasister i den byn.
refrängen: dom har kameler i garagen, odlar hasch på sin balkong, det ruvar höns i deras badkar, det är ett djävulsk hålligång, å deras kvinnor går i huklen, vad är det för maskerad? och hur har dom råd med mercor på socialbidrag?
ett blysamt erkännande är att det är en av de bästa och värsta låtar jag hört. inte för att jag är rasistisk, utan för att den är så klämkäck och klockren. kunde inte låta bli att småle. vem skulle inte?
den andra låten jag vill beakta är "en bedragen kvinnas avsked"
haha. den ger en skarp vändning. 
Texten: Du är vacker min älskling, där du ligger i sängen
fastän ovanlig tyst, inga lögner mer ikväll
Du är stilla och snäll.
Och ditt hår är så tovigt, så kladdigt och blodigt
och din skjorta är så röd,
du är alldeles död
Ja, jag är ledsen att jag stack dig med saxen i halsen
men du förtjänade det och ikväll var det nog
och min kärlek...den dog
För du bedrog mig din horbock, med en främmande kvinna
och du stank av parfym och så ljög du ditt svin
så förval...
det är fint. en vred kvinna tar sin förnuft till fånga. så fin klingande musik, nästan som en av alla de kärleksballaderna som spelas på radio, men textens innehål skiljer sig, en smula.
vi går vidare med låt nummer tre som jag vill att ni alla rökare där ute borde lyssna på. den ger er perspektiv till hur tragiskt det skulle kunna vara. hur tragiskt det faktiskt är att vara beroende av något så banalt som att suga i sig en bit papper fylld med torkad tobak. 
"en cigarett" 
 Texten: Där ute blinkar stjärnorna och klockan har slått 12,
det ligger nysnö över stadens alla gator och torg,
fullmånen den lyser, natten är väl ganska fin,
men jag genomgår ett helvete här utan nikotin
jag har sökt i mina askfat, jag har brutit upp mitt golv,
jag har grävt i mina sopor och tömt min papperskorg,
till min oförställda glädje, i en hög med kaffesump,
låg två blöta fimpar som jag torka i min ugn,
jag jublade exatiskt och lovprisade gud,
men när jag skulle till var mina tändstickor slut
En cigarett, en cigarett, en ciggis fort och snart,
en cigarett, en cigarett jag är helt desperat,
jag är förtvivlad och förstörd, jag har förlorat mitt humör,
en cigarett för guds skull jag dör, ojojojojojojoj
Det började i morse med ett tv-program där före detta
kedjerökare trädde fram, där fanns kärringar och gubbar
och levande lik med tumörer som meloner emfysem och bronkit
dom hostade och rosslade och bräkte som får och där fanns en som
dom amputerat huvudet på.
Då sa dom med sin mildra röst: Nu fimpar du
idag och den första timman gick det också någorlunda bra.
Jag dödade behövet med ett halvt kilo choklad, fjorton påsar chips
och en dosa general, jag tugga tuggummi och tandpetare tills käften gick ur
led och jag gnagde i mig mina naglar, men va fan hjälpte det?
En cigarett...
Denna omänskliga prövning den vara halva dan, men till slut bröt jag samman
i ohyggliga kval.
Det rev i mina lungor, det kliade och sved,
jag fick hallisar och frossa, det var nåt djävulskt vad jag led,
men värst av alla var tomheten och mitt framtidsperspektiv
för det fanns inte längre någon mening med mitt liv.
Då gick jag ut på gatan och det första som jag ser
är en cigarrökande gubbe som jag genast klubbar ner.
Men i den våldsamma kampen som följde där i snön
gick tobaken åt pipan, det var en mardröm.
Vi slog varandra blodiga och skrek som stuckna svin,
med bara en sak i tanken: att få i oss nikotin...
En cigarett...
Så fortsatte mitt sökande fast det var fåfängt
det var nån jävla helgdag - allting hade stängt.
Jag gjorde inbrott i villor utan resultat,
jag ryckte väskor från tanter, jag var helt desperat.
Jag skrattade hysteriskt, jag skrämde små barn,
man flydde för min anblick där jag ragglade genom stan.
Till slut gick jag hem, jag var bruten, jag skrek,
jag tillverkade en snara av ett gammalt ruttet rep.
Jag stoppade en pipa med te och lagerblad
sen hängde jag mig från taket, men repet det gick av.
Nu sitter jag vid fönstret, det är natt, det faller snö,
käre lille jesus, kom och hjälp mig att dö...
stackars er alla rökare. det kan inte vara lätt. självrannsakan - frågetecken. hur som helst så har jag delat min åsikt om rökare så det räcker för i år. så jag går vidare till den sista låten jag tycker är värd att åhöra. 
"kläderpoker med djävulen"
låten är kort och gott helt sjukt kul.
Texten: På nyårsnatten 1925, spelade jag poker med djävulen
jag hade hamnat vid ruinens brant, jag var den värsta spelaren i helsingland
min fru hon hade stuckit, ungarna dom svalt,
allt dom fick att äta det var möglig palt
Så jag gick till kloka gubben här i byn
och sa: jag orkar inte mera.
Av gubben fick jag då en djävulsmanual men instruktioner om hur man får tag
på djävulen och med denna gick jag hem och började seansen
Jag läste ramsor, brände hårstrån,
åt en spindel, pissa i min bibel.
och precis när jag givit opp
då börja det att lukta svavel.
Och i ett rökmoln så stod han där, med svansen mellan bena.
Han stank av grillkol och härsket ägg, som en gammal hyena
Med gisten bockfot, ruttna tänder,
sot i skägget, löjliga små horn,
han var väl cirka en och tio lång
med håret kammat i en bena.
Han sa: vad menar du din stora skit, med att kalla hit mig vid denna tid,
klockan är för fan över två, vi har nyårsfest där nere
med stora eldar och raketer, vacker allsång.
då kallar du på mig
och vill du ner så ta en nummerlapp
för vi har faktiskt fullbelagt!
Men snälla djävulen, så sade jag, jag har förlorat allting som jag har
och ryktesvägen har jag hört, att du gärna spelar poker.
Och om du sätter evigt liv i potten, guld och kvinnor
allt jag pekar på.
Och dessutom dina kläder
då spelar jag om själen.
Men på klädpoker är jag vass som fan, jag har helt enkelt ingen överman
och man spelar inte om sin kristna själv utan några ess i ärmen
så jag tog fram min märkta lek,
kuperade och tog hem varenda spel
på detta var han inte vaken
och till slut så satt han där naken.
Du tror att du är smart, sa djävulen, för att jag sitter här i bara mässingen
men som Promotheus skall du få ett straff, för att du lekt med elden:
Guld och gröna skogar
det skall jag ge dig
makt och ära, kvinnor lika så
men en sak måste du förstå: jag tar din själv ändå
Vid alla tusen jävlar tänkte jag, nu är goda råd dyra
och en flaska hembränt hämtade jag och sa: vi måste fira!
Och djävulen han log och tog emot sitt glas
och inom kort så var han packad som ett as
för är det nånting som han inte tål
ja då är det alkohol
Och när han låg där på mitt golv och sov, då gick jag till min hustrus garderob
och klädde på honom en negligé och en sidenbehå
Ja, herregud det var en syn
med djävulen i kvinnokläder här i byn
och läppstift och mascara
och så tog jag fram min kamera
OCh nästa morgon när han vakna opp, då hade jag framkallat dessa kort
Och när han såg dom skrek han högt: herregud mitt rykte!
Du kan få dem sade jag
men negativen dom behåller jag
som säkerheten förstår du väl
så att du inte tar min kristna själ
Ja, jag tackar gud och min gömda äss, för jag har inte sett till honom sen dess,
nu njuter jag av ett evigt liv, och en karriär som bankir
Men kvintessensen av anekdoten är att vara kall och
aldrig bliva skrämd
och skall du spela kort med djävluen
ställ alltid fram en flaska hembränt!
Det här påminner mig onekligen om mina mardrömmars olga.
nu har jag ägnat på tok för mycket tid åt det här. min dyrbara tid. det återstår nu bara en sak jag vill säga. och det är att jag har en låt jag gillar. än så länge.

Bo kaspers orkester (lite otippat kanske), kan kanske förmedlas med en töntstämpel, men det är inte det jag tänker på nu, utan det är låten "i samma bil". fråga mig inte varför, men jag kommer helt outgrundat att tänka på staffan. detta kan förstås bero på fredagens hemfärd från uppsala, då denna låt spelas i vår alldeles egna (okej, okej staffans mamma och pappas) silverfärgade pickupmissil. jag börjar hur som helst le som en annan psykpasient hög på glada piller så fort jag hör den. hihi. folk tittar skumt på mig på gatan. hallå, är det fel att vara lite glad eller vad?!