jag harklar lite förstrött, och ber om ursäkt. jag bugar och backar långsamt bakåt. piiinsamt skriker rösterna i huvudet. piiiinsamt. känner hur blod går upp i skallen och hur kroppen helt utan förvarning låter mina kinder blossar upp och blir alleles röda. det går inte att gå miste om att jag skäms.
jag ber om ursäkt. och säger. "VI GÖR VÄL ALLA FEL NÅGON GÅNG IBLAND?!".

jag skäms å dina vägnar. alla ni som anser er bättre än mig... jag skäms. likt en slagen hund.

nu kunde jag ju kännt så, men visst jag skäms. men inte så mycket. jag gjorde ett litet fel. vem vill göra fel?

nu måste jag ut. ut här ifrån. jag är trött. och lite blåslagen. men det var det värt. du gör min värld så mycket ljusare. tack ooo tack.

på onsdag gäller det...