ett erkännande
jag var inte den som räckte upp handen, jag skrek rätt ut.
jag var inte den som var tyst och trevlig, jag hade fötterna på bänken, orsakade tsunamis i labbskåpet och slängde böcker på läraren.
inte helt felfritt, men förbannat kul.
jag var inte den som var tyst och trevlig, jag hade fötterna på bänken, orsakade tsunamis i labbskåpet och slängde böcker på läraren.
inte helt felfritt, men förbannat kul.
Men shit!
Var det allt ni kunde komma med?
Nanna hade följande att tillägga:
men å andra sidan så behövde Wolfie några böcker i skallen för o hamna på rätt köl igen,.
Trackback