ett erkännande

jag var inte den som räckte upp handen, jag skrek rätt ut.
jag var inte den som var tyst och trevlig, jag hade fötterna på bänken, orsakade tsunamis i labbskåpet och slängde böcker på läraren.
inte helt felfritt, men förbannat kul.
ett erkännande

Men shit!

Var det allt ni kunde komma med?

Nanna hade följande att tillägga:

men å andra sidan så behövde Wolfie några böcker i skallen för o hamna på rätt köl igen,.


Ju mer man tänker, ju mer inser man att det inte finns något enkelt svar.

Vem är du? (vem är jag, velande charader):
Kryssa här

E-postadress:

URL:

I denna ruta finns det plats för just dina åsikter:

Trackback