det började förra helgen. en tämligen oskyldig dröm, som slutade med att jag låg naken på en gräsmatta, gestaltandes någon annan än mig själv, brevid en okänd man. varpå Georg Brunner stövlar in i bilden, med en t-shirt hängandes ner till knäna och en pastellfärgad tygjacka. svamlandes på tyska får han fram att man inte fick ligga och tänka på gräsmattan. jag tyckte att den drömmer var läskig nog för att hålla mig vaken en månad framöver, men det var bara toppen av det groteska isberg som skulle visa sig.

natten där på slutade min dröm med att jag transporteras in i en tv där jack nicholson var i full färd med att sätta på någon kärring. så där står man och tittar på, fast man egentligen inte alls vill. vaknar kallsvettig och undrar vad det egentligen är som försiggår.

några dagar senare vaknar jag med en smärtsam ångest. under nattens timmar hade jag bedrivit otukt med ingen mindre än han som spelar adam i kalla fötter, James Nessbit. kallsvettig och nervös, letar jag i blindo efter min mobil för att skicka ett blygamt förlåt via sms till staffan, men hindrar mig, då jag inser att hela bara varit en dröm.

så i natt, händer det som inte får ske. så fylld med skam att jag inte kan förmå mig att säga vad det i verklighetens namn är som har hänt biter jag mig i ena handleden och smäller till mig själv, med en flisig träbit. det som hänt, kan inte behandlas på något annat sätt än med straff. nåväl. så illa kanske det inte är. men jag kan inte låta bli att rodna en smula och skratta lite nervöst...