Gotland var en frisk vind i den tristress jag och Staffan uthärdat här på vallby i princip hela juli. Vi drack alkohol, körde moped, dock inte under berusade förhållanden. Vi var rena och städade, även om rena kunde ha varit en, pja, ren överdrift. 
Onsdag morgon vaknade jag upp med synen av ett eluttag under ett bord, i kaffeterian på färjan Destination Gotland. Hela världen snurrade och det enda jag kunde tänka på var: Kebab och en skön säng.

Jag och Staffan på permision vid högklint.
 

Gotland var som sagt en frisk vind, vi letade efter raukar, jag och Staffan, men hittade ingen. Men det var otrrroligt fin utsikt från Högklint. Och tur var väl det. Vi badade en gång i havet, för det var ett såkallat måste, och det var skönt, mycket skönt, kallt, men skönt. På Clematis åt vi så vi svällde upp och sprack. nam, nam, nam...

När vi kammat till och så gott det gick på Onsdagen bar det av mot Gryttjom. Fallskärmskursen skulle börja. och Jag, Staffan och Daniel var enna entusiastiska elever. 

Ett stycke entusiastik elev...
 

Efter fyra dagar packade med teori och praktiska markövningar var vi examinerade elever pch stog stolta med vår nya bemärkning, Elevhoppare. NU skulle vi vara redo att hoppa våra första hopp.

så redo man kan bli?


Nåväl, för min del var det väl just det där med att vara redo. Jag skulle vara siste man ut på första finalen. Jag grät i uppradningen in för planet, jag grät på vägen upp, med jämna mellanrum, och plötsligt står Daniel där framför mig på knä, dörren slits upp, och "pilot, i dörren, GO!" varpå jag skriker hysteriskt i samma ögonblick som Daniel slits ur planet. Karin, en av våra instuktörer ser att det brister för mig och frågar om jag vill hoppa, men jag skakar föbrilt på huvudet och skriker NEJ!!! då jag även ser Staffan försvinna ut. SÅ, det blev inget första hopp för mig under lördagen.
Skamsen som en hund gömde jag mig, tills det att vår fadder Ebba sliter upp mig ur sängen för att ta en "cigg". Hon röker, och pratar, pratar och röker, försöker prata förstånd med mig. Och något gick ju tydligen in...

...För på Söndagen var det dags igen, jag hade accepterat mitt nederlag och tränat i planet igen, tränat uthopp igen, fått ändrar uthoppsordning, denna gången skulle jag ut först så jag inte blev så stressad av de andras uthopp. Jag satte på mig riggen i god tid, andades lugnt, gick igenom allt i huvudet. Jag fick en massa uppmuntrande kommentarer, och NU JÄVLAR SKULLE JAG HOPPA!!!

jag var koncentrerad och mycket sammanbiten under uppfärden, och fick mina kommandon, och jag hoppade inte ut, jag svankade inte, jag drog inte dummyt, men jo fan så släppte jag taget och föll ur planet. Folk hade tydligen jublat!!! Glada över min personliga erövring. Jag hade en kort snodd när jag såg att skärmen väl var ute, men det löste jag som på beordran. landningen gick väl sådär, landade i lite sidvind och flärade försent så jag landade på rumpenstumpen, men ingen skada skedd.

Sen, fick vi ett hopp till, trots svikande väder och brist på hoppare att packa planet med. Jag först ut igen, och denna gången gick det lite bättre. Landningen blev dock ett fiasko. haha, det blev filmat och Mats, vår andra instruktör instruerade att "så här ska man inte göra". HAHA... det var kul. Men jag fick inget minus, bara ett, tänk på det till nästa gång : )

Nu är vi hemma igen. Trötta och blåslagna. Vi ska nu under veckan försöka att både hinna med Ladugård, vilket är ett måste, och hoppa. Jag ska dessutom träna föl och göda Bella.

Hej svej...


Måste avsluta med denna bilden. Denna lappen blev uppsatt andra dagen efter det att vi
sovit på fallskärmsklubben, UNDRAR VARFÖR?!