Berättat.
En tom blick genomsöker det mörka rummet:
- "Vad är klockan?"
Ett suckliknande andetag drasdjupt ner i lungorna:
- "Inte nu igen, detta är inte sant."
En frustrerad, sömndrucken flicka drar täcket över ansiktet och önskar inget hellre än att åter få falla i sömn.
En smula besviken och beklämd över den situation som förefallit sig de senaste nätternas timmar slänger hon täcket över sängkanten och släpar fötterna efter sig in på toaletten.
Där finner hon sig själv ståendes framför spegeln, stirrandes in i ett par svårmodiga ögon.
Sekunderna hon står där ter sig år långa.
Hon stannar inte upp för att se vad de tre pojkarna i rummet har för sig.
Hon stannar inte upp för att kolla vad klockan är.
Hon går bara, i dvala ner i sängen igen.
Med en tår rinnandes ner för ena kinden försöker hon på nytt sluta ögonen med kroppen ihopkurad under täcket.
Men timmarna går, utan att flickan finner sig själv strosandes i drömmarnas land.
Så, i mörkret kommer en varm kropp.
Den omfamnar henne.
Det dröjer inte länge förrän de två fridfullt sover.
Godis är gott.
Men shit!
Var det allt ni kunde komma med?
trefligt att vi lider av samma symptom. det suger.
kan dock inte sova utan andreas, somnar inte :(
är det dina tokrosa lips?
Japp, meeen, de är insmorda med photoshop.