Jag är less på att vara trasig. Mina knän gör ont. Mina fötter gör ont. Mina höfter gör ont. Mina axlar gör ont? Mina käkar (?!) gör ont? Vad är det egentligen frågan om?

Av alla underliga varelser jorden bestämt sig för att genom evolutionens årmiljoner skapa, var det tvunget att just jag skulle bli en människa? Jag vill vara fräck nog och påstå att vad som helst annat hade varit bättre.

Ett bältdjur?

En Cantor's giant softshell turtle?

En narval?

En stenfisk?

En taggagam?

En näsapa?

En flikfisk?

Ett näbbdjur?

En axolotl?

En Macropinna microstorm (för vem vill inte ha ett genomskinligt huvud?!)?

En vandrande P I N N E?

Ett vandrande B L A D ?!

En lungfisk?

Jag skämtar inte, vad som helst? Och jag blev en människa?

Jag får ont i nacken av att bära mitt huvud. Jag kan inte förvalta den här hjärnan. Jag borde omyndigförklaras. Jag är trött på att ha en hjärna som ska tänka, som måste tänka. 
Ibland för tankarna mig till en annan plats. En plats där jag inte behöver vara sammankopplad med det virrvarr av medvetenhetens celler i den kraniala delen av min kropp. Den platsen är väldigt lik den plats man hamnar när man blir nedsövd. Medvetslöshet. Anestesi. Ja tack. Inte alltid, men en semestervecka någon gång då och då skulle göra livet potentiellt lättare att leva.

 

Eller, så är jag bara väldigt väldigt trött.

 

Btw. Kan ingen förbarma sig över mig och hälla syra i "killen-i-ÖB-reklamens" ansikte? Jag tänker inte längre ha överseende med denna så kallade pajas? Det är inte roligt, det kommer aldrig bli roligt och om jag hade problem med att gå till ÖB tidigare så är det ingenting i jämförelse med vad jag har nu..

  

Idag slog jag sönder nyllet med en sömhammare. Jag är så otroligt smidig. Det forsade bokstavligt talat blod. Jag antar att man har mycket blodkärl i läppregionen och jag har ju väligt mycket läppar, så dubbelt upp i guess. 

Jag skulle vilja jämföra det hela som att försöka ha en relation med Helen Keller. Skönt att jag äntligen kommit över det.