alltså? när är det okej att säga ifrån? jag undrar, vart kan man sätta gränsen? går man med på allt, sätter man inga gränser, så kan man bli driven till vad som helst. så, jag skiter i att svara, jag låtsas att jag inte finns, för jag orkar inte ta hand om hennes problem, hon får 46 laxar för två månaders bilförande, och då ska jag? ta hand om hennes jobb här hemma, det har redan börjat, tar du tisdag också?, så ringer hon nu, på morgonen och undrar om jag kan ta lunch?

nej! där sätter jag gränsen, jag har INTE tid! jag sa det till henne, och hon förtsätter ringa. jag har satt gränsen, LITE framförhållning tack.

nu ska jag sluta gnälla om det.

NU, har nedräkningen börjat även för min del, eller ska jag säga bellas? eller varför inte elins?

3 dagar för elins del, och en vecka för bella. ingen mjölk ännu, kanske ikväll?

bla, bla, bla, nu ska jag till skolan, ligger efter i matten som vanligt, men det där löser sig. längtar till nästa vecka, någon gång, jag längtar i alla fall.