... så skulle jag tycka bättre om mig själv än vad jag gör.
Ibland är det något som spelar över mitt sunda förnuft. Skall jag ge det ett namn skall jag döpa det till Gargamel. Gargamel är innovativ men ganska så rejält dum i huvudet. Gargamel vill förvandla mig till guld - göra mig perfekt - Gargamel vill äta mig - trycka ner mig - men Gargamel vill framför allt förgöra mig. Gargamel är mitt kroppskomplex och Gargamel hatar mig. Men fick jag bestämma så skulle jag älska mig själv. Och det är inte en dag för sent. Kanske vill jag vara kvar som ett barn, kanske är jag rädd för att tappa kontrollen, kanske känner jag mig otillräcklig, kanske är jag bara rubbad. Oavsett anledning är jag trött på det faktum att jag inte bara kan acceptera det jag är, den jag blivit.
Så jag tänker såhär. Jag har massa bilder på mig själv. Alltså M I G och ingen annan. Jag söker inte en massa jävla sympati här, jag gör detta för mig själv, för att jag behöver det, för att jag är trött på att det gör mig dum i huvudet. Jag har i alla fall en massa bilder på mig själv. En del bilder gillar jag inte. En del bilder gillar jag. Om jag lägger ut dem och granskar dem för vad de är, JAG, bra, eller dåliga, men jag, så kanske jag kan börja acceptera mig själv. Bra eller dålig. Vi har alla dagar av varierande kvalitet. Det är hur vi tar dem som är det viktiga.
Idag är en bra dag. Och här är en bild av mig som jag personligen gillar.