Nu faller snön igen, liksom jag faller längre och längre ner i förkylningens avgrund. Mina förkylningar brukar inte hänga kvar så här länge. Börjar kännas som något illaluktande lite kletigt man klivit i och inte riktigt kan bli av med, trots att man drar klacken mot alla nittiograders vinklade kanter man kan hitta. Det värker i mina bihålor, och även om jag inte snyter ut VAR längre så är det något ruttet över det hela.
Och jag blev så sötsugen efter lunchen att jag var tvungen att ta hissen ner till pressbyrån och släcka min sockertörst trots att jag inte kan ut och springa eftersom sagd sjukdom fortfarande håller mig i sitt järngrepp. Vädret idag är rått. Ni vet när det inte är så jätte kallt men när det blåser isande lite fuktiga vindar som tränger sig in genom kläderna och kyler ner märg och ben och DNA och man känner sig frusen hela dagen hur mycket kläder man än klär på sig? Och nu har det som sagt börjat snöa. Jag längtar till våren och varje solberikad dag när man kan höra tappra vårfåglar sjunga på ovana stämband så lyser jag upp. Det är ju mindre än två veckor kvar av denna - kanske-inte-den-bästa-månaden-på-året och innan någon vet ordet av är det april och påskkärringar och majbrasor och vitsippor och vad kallar man björdens första löv? Musöron? Obehagligt ord. Och sen är det sommar. Sommar.

Jag är ett sommarens barn. Det kan inte nämnas för många gånger vilket osökt leder mig in på det här larviga om att planeterna eller stjärnorna eller vad det nu är man tittar på när man tilldelas ett stjärntecken hela tiden stått fel och att någon flumkille försöker tränga in ett nytt stjärntecken? Jag fattar ingenting och jag tänker inte acceptera att byta från cancer till tvilling? Tvilling. Humpf. Kom inte här och ryck min självuppfattning från mig. Jag har ju hela mitt liv levt enligt uppfattningen att jag skulle vara känslig och hemkär och tar allting personligt. Det är ju som att någon försöker byta hela min personlighet. (Host).
Det finns ju bättre nyheter i världen än detta men det har surrats en hel del om det på jobbet. I omgångar. Så som den irriterande blomfluga jag är surrar jag vidare till er som missat detta.

Det finns mer saker som människor kan ha missat. Att det idag är sista vardagen i veckan - fredag - och jag i morgon faktiskt är L E D I G. Ja, jag skrev rätt och ni fick rätt budskap förmedlat via näthinnan. Och besök får vi i morgon. Trevligt värre. Så idag ska jag efter jobbet städa och sy, och jag kommer hinna det eftersom min fru tar hand om Sessan idag.

Jag önskade att jag hade något mer intressant att skriva om men det mest intressanta som händer mig under dagarna är morgonpasset i p3 som jag lyssnar på ca 50 minuter varje morgon på mobilen på bussen till jobbet. Jobbigt lång mening. Kanske har jag något intressant att förmedla efter helgen. Vi får la se.

Nu är det två och en halv timma kvar på jobbet.



obs. Bilden har ingenting med någonting att göra. Men jag fann den bland gamla publicerade bilder här på bloggen och det är en av de första bilderna jag la upp.
Svunnen tid.