Förra torsdagen och matematikprovet känns avlägset. Förra helgen känns så otroligt långt borta. Konstigt hur tid som är något konstant kan kännas så olika. En sekund är ju alltid en sekund. Men ibland står fan tiden stilla och ibland känns det som att den runnit en ur händerna. 
Det är redan helg igen. Jag har knappt hunnit blinka och veckan har redan passerat. Ändå känns förra helgen månader bort. Det var en otrolig helg. Skönt med långhelg. 

När jag klev innanför dörren på Lovö stod lillebror min i dörren redo för en löptur, så jag hängde på. Vi krigade genom leran, över stock och sten för att mötas av solnedgången vid mälaren. Vinden fläktade skönt där vi joggade lätt på stället för att inte kallna. Väl hemma igen hjälpte jag Frida i ladugården - i den snyggaste outfiten - bara för att göra henne nöjd så klart. Fredagen kom. Jag tror att jag ägnade mig åt deltentor på internet under förmiddagen. Sedan var jag och mor och syster på utflykt. I den där rostiga volvon som låter som att den går sönder så fort man gasar på någon annan växel än fyran. Faktum är att den nog också går sönder.

På kvällen hade jag blivit bjuden på konsert på Katalin av Herr D. Det blev - så klart - inställt. HIV-killen var visst sjukare än vanligt och hela kalaset med efterfest och allt var det var spolades ner i toaletten innan det ens blivit utskitet. Det hindrade inte den glada skara som samlats att tömma flaskorna. Jag var bara lite besviken, men hade trots konsertfiaskot en riktigt trevlig kväll. Jag åt upp all ost, alla vindruvor och i princip allt som gick att äta där i lägenheten (den överviktiga personen boendes i min kropp om inte annat). Jag sov inte gott de timmarna jag trots allt sov och tog bilen tillbaka till Lovön lite för tidigt för att det skulle vara okej. Jag och Frida hade date. Jag åt lite frukost, kammade till mig och satte mig i Fridas fina bil - Södertälje here we come! Vi åkte ut på landet till Fridas vän Antonia och hennes hästgård. Där fick vi rida två hästar var. Och JÄVLAR vad kul det var. Speciellt uteritten. Vi galopperade så tårar sprutade ur ögonen medan solen värmde våra kindskinn. När vi var tillräckligt genomfrusna tackade vi för lånet av hästar och drog vidare till Sydpolen. Där värmde vi våra blekfeta i den överfulla bubbelpoolen och sedan åkte vi rutschkana till stängning. Avslutningsvis åt vi middag på Grekiska kolgrillsbaren innan vi åkte hem och åt Ben & Jerrys. 

Söndagen bjöd på tuppslakt. Åtta tupphalsar skar jag upp. Ett huvud rök helt. Inte riktigt meningen. Mamma och jag var riktigt riktigt duktiga. Plockade och rensade ur och grejade. På kvällen tänkte vi fira det hela med lite ostkaka. Men mor blev avbruten med ett samtal från andra huset. Det var dags för Elin att föda. Så mamma lämnade ostkakan och grädden vind för våg för att åkte bort och agera barnvakt medan Elin och Karel åkte till BB. Några timmar senare var han född. Min alldelesnykläckta systerson. Jag har inte sett honom ännu och vet inte om han fått något namn.

Så var är vi nu då? Igår pajade min högra fot. Ungefär som den vänstra gjorde i augusti. Not so great. Jag provade på boxning igår. Det var riktigt kul och jag tror jag ska börja om jag får det att gå ihop med bussar och stall och allt. Känns som att man blev ordentligt genomtränad för idag kan jag inte röra mig. Lagom pinsamt att inför sig själv och andra visa i vilken usel jävla shape man är i. Jag såg ju ut som en brunstig babian gör i arslet över hela kropppen. Not so sexy. 

Nu skall jag snart ut i ladugården. Joy. Älskar att jobba med djuren. Med kroppen.

Jag har gått för långt, kan inte sluta gå
Hjärtat sitter utanpå, slår inte som det brukar slå
I ett ensamt rum, en sekund blir tusen år
För ljus att nå. Så djupa sår 
Sjunker lite lägre för varenda gång jag vänder om
Men jag vänder om, än en gång
Orden fastnar halvvägs, jag vet inte hur jag bär mig åt

ps. Just det. Det har blivit vinter här. Idag verkar dock det mesta regnat bort.