Cykeltur.

Utsikten är bara så fantastisk.

Idag var som tidigare nämnt min lediga dag. Jag tog först en välförtjänt sovmorgon som slöts upp av en god frukost. Stekt fisk och ris. Döm själva. Sedan slöade jag framför datorn innan jag tog saken i egna händer och hade lite träning med den japanska islandsponnyn. De påstår att den är inriden. Men jag vet inte jag. Jag ska träna den betydligt mycket mer med att bli sadlad osv innan jag sätter mig upp på den. Den är oberäknelig. 

När jag är på väg tillbaka med ponnyn ser jag att Sinchan (?) - med reservation för fel namn - står och bygger något som skall likna ett elstaket. Det ser inte helt lyckat ut så jag stannar till och frågar Sachan (som är åskådare) om de brukar använda elstängsel: "No fist time". Ingen skit där inte. Eftersom jag såg hur Sinchan står och lindar eltråden runt träpålarna som går ner i marken misstänkte jag att de inte gott på hur-du-bygger-elstaket-skolan hos min far. 

Så jag, med mina Svenska kunskaper fick ge dem min expertis till hjälp och göra om göra rätt. De hade införskaffat sig smala plaststolpar med något som skulle likna isolatorer (vänta, låter jag nedvärderande nu? I så fall är det inte min mening) så dessa surrade vi fast i de befintliga träpålarna och sen var det bara att fästa upp eltråden i isolatorerna. Och nej, de hade inte några isolatorer med skruv på så detta var hur det fick gå till. 
Som sagt, åter igen förundras jag över hur ett att världens mest högteknologiska länder inte ens vet hur man sätter upp ett elstängsel eller behagar kolla upp det. 
Jag tror dock de var glada för min hjälp. Kul att vara till nytta.
Efter lunch när jag hade tänkt cykla iväg började det ösa ner vatten från himlen. Suck. Men efter någon timma avtog regnet och jag kunde bege mig iväg på den cykel jag så snällt blivit erbjuden att låna. Jag tog sikte mot det snöbetäckta berg jag sett när jag åkt bil. Var jag kunde avläsa från skyltarna var det närmare två mil uppförsbacke till "toppen", om det nu fanns någon topp. Jag kom inte ens halvvägs tror jag. Men det räckte, för idag. För jag fann en liten rastplats, där utsikten var fantastisk. Jag slog mig ner på en bänk som stod där och satt bara och njöd. Och hämtade andan. Lät som jag led av lungcancer. Det tog över 40-50 minuter att cykla/gå upp och färre än fem ner. Det var bara att *citat*: "Hålla i handbromsarna tills det att knogarna vitnade". 

Bilden ovan är från den fantastiska utsikten.
På de filmer jag filmar tjatar jag just ord som fantastiskt och "så himla vackert". Men jag vet inte på vilket annat sätt jag ska beskriva det. 

I morgon ska jag på fotbolls- och tennismatch. Det var festmåltid här idag eftersom de barn som bor här har match i skolan. Ska bli kul.

Trevligt fortsatt dag i Sverige. God natt Japan.



Men shit!

Var det allt ni kunde komma med?


Ju mer man tänker, ju mer inser man att det inte finns något enkelt svar.

Vem är du? (vem är jag, velande charader):
Kryssa här

E-postadress:

URL:

I denna ruta finns det plats för just dina åsikter:

Trackback