Ringde och bokade en tid idag eftersom jag hade känningar hela gårdagen och även när jag vaknade idag.
Tänkte, att nu får det fan vara nog, nu ska jag konfrontera dem, på riktigt.
JAG VILLE HA EN UTREDNING! Är jag missbildad eller vad fan är problemet?

Jag ska inte sticka under stolen med att invandrarläkaren, denna gången en kvinna, försökte sätta mig på plats.
Jämföra mina problem med förkylning.
Samma torftiga argument, "ja, det är ju sådant som händer .."
Ja, visst är det sådant som händer, men är det verkligen normalt att man ätit penicillin för det 10 gånger på mindre än ett år? Jag skulle inte tro det.

Så där satt hon, försökte lugna mig med att kvinnor ofta är utsatta, och att det är precis som med förkylning, vissa drabbas bara oftare.
Jag frågade vad i helvete jag skulle göra då?
"Behandla, behandla, behandla". Hävdade hon.
Och hon jämförde det med en förkylning?

Jag var då tvungen att upplysa henne, läkaren alltså, om att man då fan inte behandlade en förkylning med penicillin, och att en förkylning kunde man minsann vänta ut, väntar man ut en urinvägsinfektion kan det gå upp i njurarna, och i värsta fall kan det leda till döden.
Nej jag vet, man ska inte använda sig av skräckexempel, men det är dit man till slut kommer, när allt vettigt runnit ut på vägen av frustratioin.

Jag krävde en utredning, och blev hänvisad till att ringa och boka en ny tid till det, eftersom hon INTE (med bestämd och något irriterad ton) hade tid nu.

Jag hade bara vita blodkroppar, så jag blev ordinerad dricka, dricka, dricka, jag blev nöjd med det.

Nu ska fan i mig städas och drickas så klart.
Hej hopp gummisnopp.