Så var det kanske dags igen.
Jag vet, just nu borde jag sitta och plugga, men det blir tid för det också.

Min blogg looks like shit and mushrooms on a stick (?).
Men det finns mer meningsfulla saker i mitt liv just nu är ettor och nollor på en miljöfarlig dataskärm.
Snigeln får symbolisera det där som faktiskt får ta lite tid i livet, ur flera aspekter.

Hur som haver.
Bara för att jag inte synts till här betyder inte det att jag slutat existera.
Jag är här, lika mycket som förr, om inte mer.
Mer, med tanke på att insikter slaget mig, och livets stora gåtor fritt cirkulerat.

Det som den senaste tiden, kanske inte tyngt, men något åt det hållet, mig, har varit frågan:
"Vem är jag?"
Och nu menar jag inte att jag inte vet att jag är den där Hannan från Drottningholm som emigrerat till kyligare delar av landet.
Utan, vem är jag, vad är min mening, varför är jag, och på vilket vis, DEN, "vem är jag?".
Är ni med? Jag ställde mig frågan för jag visste inte vad jag skulle svara om frågan blev mig ställd.

"Hanna, vem är du?"
Vad är DINA, åsikter, vad tror du på, vad vill du med ditt liv och varför?

Och ska jag vara ärlig så har jag inte blivit så mycket klokare, trots att jag vänt ut och in, upp och ner och fram och tillbaka på frågan.
Jag står fortfarande här i den leriga uppförsbacken och springer för att inte glida omkull.
Mitt i mellan verklighet och fiktion.

Hur vill jag att mitt liv ska se ut?
Vad gör jag för att det bör vara så, och vad gör jag för att jag vill att det ska vara så?
Nu är det mest tomt.
För så är det alltid, men tror att man har det, men när man ska till att framföra det man funderat ut så är det som bortblåst.
Tomhänt.

Jag gillar att vara mig själv.
Men det kan te sig skäligen svårt att vara sig själv, om man inte riktigt vet vem man är.
Är jag den jag är, just nu och här, eller då och där, för att människor i min omgivning förväntar sig att jag bör vara den?

Det är ju ingen hemlighet att större delar av befolkningen visar upp olika sidor av sitt jag.
Får man någonsin se helheten?
Det är vad jag undrar.

Så, en slutsats man skulle kunna dra är:
Om klädesstilen, eller musikstilen talar om vem du är, så skulle det väl passa in på mig.
Blandat.
Jag klär mig i det som för dagen eller sinnet faller mig in och jag lyssnar på det som är bra för mig, just nu ..
Förvirrat?

Jag med.