Igår var jag och Stinah lesbiska på stan. Just bara för att vi kunde.
Det stirrades i smyg och vi kunde höra viskningarna i deras huvuden.
Och där var vi två helt hetro (någorlunda iaf) tjejer.

Det förefaller sig som så att det ska börja dansas i höst.
Ett helt gäng till och med.
Kvintetten från uppland.
Det är vi som kommer styra uppsalas gator med våra, till takten, stampande fötter.
Ja, men hur coola kommer vi inte vara?

Så, som en vis man skrev, "Det sämsta tillfället att skriva på är nog när man är glad och engagerad i vardagen."
Jag kunde inte skrivit det bättre själv.
Bara om jag hade en kopp te och en riktigt dålig bok i min famn.

Så till dagens sanning.
I åtta dagar framöver ska här slitas. Svett skall rinna och mina nävar ska blöda.
Och när musten ur mig runnit skall jag åter ligga i mitt mjuka sängbolster och ta igen mig som bara en schimpansunge kan göra i sin mammas mjuka päls.

I'm a bitch, and life is not.



Ja, men erkänn, bilden var ju bara för charmig.