"I'll take you down the only road I've ever been down
You know the one that takes you to the places
where all the veins meet"

 

Jag skulle inget hellre än att dra med honom på en sådan resa.
Men japan kommer nog aldrig hända.
Förmodligen eftersom han själv sa det:
Att man inte vill åka tillbaka dit bara för att inte förstöra minnet av den första resan.
Jag avundas er det.
Den resan.

Jag har mitt Berga, men i jämförelse känns det blekt.
Egentligen avundas jag alla de som har upplevt något jag själv saknar.

Snart ska vi ta nästa tåg, vart det än bär oss.
Du och jag.
Kanske kan det bli min resa.
Det jag kan tala om, förutom Berga.
Berga var ingen resa.
Inte på det viset. Inte långt borta.

Vad som blir ens livs resa, det är ingenting man kan veta nu.
Det lär vara något man vet när man ligger inför döden.
Kanske är du min livs resa.
Vad som tråkigt är, är att jag inte var där med dig.
Men vad är det att vara bitter över?
Vi är ju unga.
Vi har all tid i världen att göra precis vad vi vill.

Som sagt, nästa tåg, det är det tåget som ska ta oss på nya äventyr.

Även fast jag inte borde så är jag förväntansfull inför nästa år.

"No change, I can't change
I can't change, I can't change
But I'm here in my mind
I am here in my mind
But I'm a million different people
from one day to the next
I can't change my mind"